Helvetes jävla cancer..

trodde aldrig att det här skulle hända.. mamma kom hem idag och berättade att farmor har fått cancer, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det var hemskt. min farmor som ALLTID har humöret uppe, som aldrig ser ner på något, hon har fått cancer och hon kanske inte kommer klara sej. den går kanske inte att bota, för den går inte att operera eftersom den sitter långt bak i svaljet/näsan och den sitter för nära hjärnan.. så dom hoppas på att kunna stråla bort den, fast dom vet inte om de kommer att funka heller.. fan jag vill inte utan dej farmor, DU FÅR INTE FÖRSVINNA. jag vet inte vad jag gör då. jag önskar att jag hade tillbringat mer tid med dej, fast nu ska jag ändra på det, ska hälsa på så ofta jag kan. idag såg jag dej gråta för första gången, det gjorde så jävla ont, har gråtit sen jag fick reda på att du va sjuk.. det går inte att stoppa, jag skulle inte vara mej själv utan dej vid liv. jag vet inte vad jag ska skriva, fast jag har så många kännslor som vill ut, det känns som att jag snart sprängs, det blev så mkt på en enda gång.. farmor, snälla, lämna mej inte! farfar klarar sej inte utan dej, inte vi heller! och usch va hemskt de va att se farfar idag, han såg så tom ut.. och han som aldrig visar känslor, han sa "tack för att du kom" till mej idag, och jag såg hur ont han hade, jag vet hur lycklig han är med dej, jag ser det på han, även om han kanske inte visar det så bra.. när du säger dom där orden "vi fixar det här, jag kommer bli frisk" så känns de som att det kommer att bli bra, som att det blir som förut tillslut, men INGEN vet det än, INGEN! det får inte vara sant, jag vill inte! jag vet inte vart jag ska ta vägen alltså! det blir bara för mkt. FAAAAAAAAN! men jag skaförsöka vara stark, för din skull farmor! JAG ÄLSKAR DEJ VAD SOM ÄN HÄNDER, MEN LÄMNA MEJ INTE!!!!!!!!!!!!!!!!